gammastrålningspektroskopi

Gammasstrålning, ofta benämnd med den grekiska bokstaven gamma (γ), är en form av elektromagnetisk strålning som genereras av radioaktivt sönderfall. Denna strålning består av högenergetiska fotoner och har den högsta energin inom det elektromagnetiska spektrumet, högre än både röntgenstrålning och synligt ljus. Gammasstrålning produceras vanligtvis i samband med alfa- och betastrålning när en atomkärna befinner sig i ett exciterat tillstånd och frigör överskottsenergi.

Gammasstrålning har en mycket kort våglängd och hög frekvens, vilket ger den en stark förmåga att penetrera materia. Den kan passera genom tjocka lager av material som skulle stoppa andra typer av strålning, även om den gradvis försvagas. Skydd mot gammasstrålning kräver ofta täta och massiva material som bly eller betong.

Trots dess penetrerande förmåga är gammasstrålning joniserande, vilket innebär att den kan slå bort elektroner från atomer och molekyler när den passerar genom vävnad. Denna joniserande egenskap kan skada biologiska celler och DNA, vilket gör gammasstrålning potentiellt farlig vid höga doser. Samtidigt utnyttjas dess förmåga att döda celler inom medicin, till exempel vid strålbehandling för cancer. Gammasstrålning spelar också en roll inom industriell avbildning och sterilisering.