försvarsfördrag

Försvarsfördrag är en internationell överenskommelse mellan två eller flera stater som åtar sig att bistå varandra vid ett väpnat angrepp eller hot om angrepp. Sådana avtal reglerar ofta vilka former av stöd som ska lämnas, i vilken omfattning och under vilka omständigheter åtagandet träder i kraft. De är juridiskt bindande enligt folkrätten och utgör en del av den internationella säkerhetspolitiken.

Innehållet i ett försvarsfördrag varierar mellan avtalen. Vanligtvis anger de hur beslut om att aktivera samarbetet ska fattas, vilka typer av stöd som kan lämnas (militär hjälp, logistik, ekonomiskt eller politiskt stöd) och hur länge samarbetet ska gälla. Vissa avtal kräver konsultation och fredlig lösning innan militärt ingripande vidtas. I praktiken kan omfattningen av försvarsgivandet vara allt från strikt ömsesidig försvarsförpliktelse till bredare säkerhetsgarantier.

Exempel och betydelse. Ett av de mest kända exemplen är Washingtonfördraget som grundar NATO och som etablerar ett kollektivt försvar. Andra försvarsfördrag är bilaterala eller regionala och innebär ömsesidiga säkerhetsåtaganden utan att bilda en bred allians. Fördrag kan också innehålla villkor för upphörande eller utträde, vilket gör att medlemskap kan förändras över tid.

Betydelsen av försvarsfördrag ligger i dess roll som avskräckande verktyg och som ram för gemensam säkerhet, samtidigt som de kräver överväganden om risker, diplomati och möjliga konsekvenser vid konflikt.