förmaksfibrillation

Förmaksfibrillation är en vanlig hjärtarrytmi där förmaken slår oregelbundet och ofta mycket snabbt. Impulserna i vänster förmak stör den normala samordningen av hjärtats rytm, vilket leder till en oregelbunden och ofta hög ventrikulär frekvens. Tillståndet förekommer i olika mönster: paroxysmal (lägger av inom 7 dagar), persistent, long-standing persistent och permanent.

Symtomen varierar. Vissa upplever ingen befintlig besvär, medan andra känner palpitations, andfåddhet, trötthet, yrsel eller bröstsmärta. I äldre eller mer sjukliga personer kan AF bidra till hjärtsvikt eller försämrad livskvalitet.

Orsakerna är ofta hjärtsjukdomar som hypertoni, koronarsjukdom, klaffsjukdom eller hjärtsvikt, men även övervikt, sömnapné, alkoholintag och sköldkörtelrubbningar kan bidra. Ibland är orsaken oförklarad.

Diagnos ställs huvudsakligen med elektrokardiogram (EKG) som visar en oregelbunden rytm och frånvaro av tydliga P-vågor. Långtidsmonitorering kan behövas. Vid bedömning används ultraljud av hjärtat för att bedöma venska strukturer och vänster förmaks storlek. Strokerisk bedöms med CHADS-VASc och behandlingen anpassas därefter.

Behandling fokuserar på att förebygga stroke och kontrollera rytm eller hastighet. Antikoagulationsbehandling används hos personer med tillräckligt hög strokerisk. Ratekontroll görs ofta med beta-blockerare eller kalciumkanalblockerare. Rhythm control kan övervägas med antiarytmika eller elektrisk kardioversion; i vissa fall rekommenderas kateterablation. Livsstilsåtgärder som viktnedgång, minskat alkoholintag och behandling av sömnapné kan förbättra förloppet. Progrnos beror på samtidig hjärtsjukdom, men AF ökar risken för stroke och hjärtsvikt; rätt behandling minskar riskerna och lindrar symtom.