framskrivninger

Framskrivningar är uppskattningar av hur olika faktorer kan utvecklas i framtiden, grundade på antaganden om historiska trender och relationer mellan variabler. De syftar inte till att förutsäga ett enkelt utfall utan att illustrera hur olika förutsättningar kan leda till olika framtidsutvecklingar. Framskrivningar används ofta i planering och policyarbete där långsiktiga beslut behöver informeras av flera möjliga utvecklingar.

Metoderna inom framskrivningar inkluderar trendbaserad extrapolation och tidsseriemodeller (till exempel ARIMA eller glidande medelvärden), regressionsmodeller samt demografiska framskrivningar. Ofta kombineras kvantitativa modeller med scenarier som beskriver olika antaganden om faktorer som ekonomisk tillväxt, befolkning, teknologiska förändringar eller klimatreaktioner. Monte Carlo-simulering eller andra probabilistiska metoder används för att kvantifiera osäkerhet och ange sannolikheter för olika utfall.

Processen innefattar att definiera mål och tidshorisont, samla relevanta data, välja lämplig metod, ange tydliga antaganden och beräkningar, samt presentera resultat tillsammans med osäkerhet och känslighetsanalyser.

Användningsområden inkluderar offentliga myndigheter och kommuner som gör befolknings- eller energiprognoser, företag som bedömer marknader och investeringar, samt forskning inom klimat, hälsa och ekonomi.

Begränsningar: framskrivningar är beroende av antaganden och data av varierande kvalitet. Osäkerhet är inneboende, och små förändringar i antaganden kan få stora effekter på resultaten. Resultaten bör därför tolkas som möjliga utvecklingar snarare än definitiva förutsägelser.