fotoreseptorit

Fotoreceptorer är specialiserade celler i näthinnan som omvandlar ljus till elektrokemiska signaler som hjärnan tolkar som synintryck. Den mänskliga näthinnan innehåller två huvudtyper av fotoreceptorer: stavar och tappar. Stavarna är mycket ljuskänsliga och dominerar i näthinnans perifera delar; de ger bra nattsyn och rörelsedetektion men ingen färgseende eller hög upplösning. Tapparna är ansvariga för färgseende och hög rumslig upplösning och är som mest tätt packade i fovea centralis. Människan har tre typer av tappar som är känsliga för olika våglängder av ljus (kortvågs-, mellangångs- och långvågs), vilket möjliggör färgseende i dagsljus.

Fotopigmenten finns i yttre segmentet av fotoreceptorerna. Stavarna innehåller rhodopsin; tapparna innehåller photopsiner som är kopplade till olika opsiner. I mörker är nivåerna av cGMP höga, natriumkanalerna är öppna och fotoreceptorn depolariseras och frisätter glutamat. När ljus når pigmentet aktiveras en G-proteinkaskad som sätter igång cGMP-hydrolys och minskar cGMP-nivåerna. Natriumkanalerna stängs, cellmembranet hyperpolariseras och glutamatfrisättningen minskar. Denna förändring registreras av bipolära celler och fortplantas vidare till retinala ganglieceller, vars axoner bildar synnerven till hjärnan.

I näthinnan är stav- och konfördelningen anpassad till deras funktion: stavarna dominerar i periferin och tapparna i fovea centralis. Totalt finns omkring 120 miljoner stavar och 6–7 miljoner tappar hos människor.