fotoreceptorn

Fotoreceptorer är specialiserade sensoriska celler i näthinnan som omvandlar ljus till nervsignaler och därigenom möjliggör syn. Hos vertebrater förekommer två huvudtyper: stavar och tappar. Stavarna är mycket ljuskänsliga och ger mörkerseende utan färguppfattning, medan tapparna kräver starkt ljus och står för färgseende och högre skärpa.

Stavarna dominerar näthinnans perifera område medan tapparna är koncentrerade till centralregionen, särskilt i fovea centralis där färgseende och detaljer är som tydligast. Hos människor återfinns ungefär 120 miljoner stavar och 6–7 miljoner tappar.

Fotopigmenten: stavarna innehåller rhodopsin; tapparna innehåller tre photopsiner (S, M och L) som har olika spektrala känsligheter. När ljus absorberas isomereras retinal från 11-cis till all-trans, vilket aktiverar opsin och G-proteinkomplexet transducin. Detta i sin tur aktiverar fosfodiesteras (PDE6), vilket minskar cGMP-nivåerna och stänger cGMP-beroende natriumkanaler i fotoreceptorns membran. Cellen hyperpolariseras och frisättningen av glutamat minskar. I mörker är cGMP-nivåerna höga och cellen depolariserad med konstant glutamatfrisättning.

Strukturen består av ett yttre segment där fotopigmenten finns, ett inre segment med mitokondrier och biosyntetisk utrustning samt en synaptisk terminal som förmedlar signalen vidare till bipolära och horisontella celler i näthinnan.

Funktion och sjukdomar: fotoreceptorernas funktion är grundläggande för syn. Degeneration eller skada på fotoreceptorer leder ofta till synnedsättning eller blindhet och ingår i sjukdomar som retinitis pigmentosa samt åldersrelaterad makuladegeneration.