forskningsteori

Forskningsteori är ett fält inom filosofi och metodologi som studerar hur forskning planeras, genomförs och utvärderas. Den undersöker vad som räknas som kunskap, hur bevis värderas och hur teorier kopplas till data. Forskningsteori integrerar epistemologi, ontologi och olika forskningsparadigm som formar frågeställningar, val av metod och tolkning av resultat.

Centrala begrepp är design, validitet, reliabilitet, trovärdighet, replikerbarhet och generaliserbarhet. Den tar upp skillnader mellan kvantitativa och kvalitativa metoder samt hur paradigmer som positivism, interpretivism, kritisk realism och pragmatisme påverkar forskningens mål och slutsatser.

I praktiken innebär forskningsteori att forskare överväger hur begrepp operationaliseras, hur urval görs, hur data samlas in och hur analyser genomförs. Teorin betonar även etiska aspekter, transparens, preregistrering och möjligheten till replikerbarhet.

Användningsområdet är brett och gäller naturvetenskap, samhällsvetenskap och humaniora. Genom forskningsteori kan man bedöma metodval, tolka resultat och bedöma kunskapens giltighet och styrka.

Vissa traditioner uppfattar termen som bred teoretisk ram, andra som praktiska principer för forskningsprocessen; diskussionen kan därför vara olika beroende av skolning och disciplin.