forskninggenomdesign

Forskning genom design, ofta kallad forskning genom design eller research through design, är en forskningsansats inom designforskning och human–computer interaction där designprocessen och de artefakter som skapas utgör centrala forskningsinstrument. Genom att arbeta med prototyper, tjänster eller kompletta system undersöker man användares praktiker, tekniska möjligheter och samhälleliga konsekvenser genom själva designarbetet snarare än genom att bara testa en given hypotes.

Metoden präglas av iterativt arbete, kritisk reflektion och ofta involvering av användare och andra intressenter genom metoder som co-design eller participatory design. Artefakterna fungerar både som resultat och som instrument för kunskapsproduktion; de kan vara prototyper, tjänsteadministration eller designfiktiva scenarier (design fiction) som belyser tänkbara framtider och etiska frågor.

Användningsområden inkluderar studier av hur människor interagerar med ny teknik, hur nya tjänster eller affärsmodeller fungerar i praktiken, eller hur teknologi formar vardagslivet och sociala praktiker.

Fördelar inkluderar kopplingen mellan praktik och teori, särskilt vid komplexa och illdefinierade problem, samt generering av konkreta insikter som kan användas av forskare och yrkesverksamma. Begränsningar rör generaliserbarhet och reproducerbarhet; det finns risk för bias hos designers eller forskare, och det krävs transparent dokumentation av beslut samt av reflektion.