forskarutbildningen

Forskarutbildningen är den del av den svenska högre utbildningen som syftar till att utbilda forskare genom ett kombinerat program av kurser och självständigt forskningsarbete. Den är inriktad på att ge abstract kompetens i forskningsmetodik, vetenskaplig kommunikation och represented kunskap inom ett ämnesområde. Forskarutbildningen leder till doktorsexamen eller, i vissa fall, licentiatexamen och bedrivs vid svenska universitet och högskolor.

Strukturen i forskarutbildningen varierar mellan ämnesområden och institutioner men vanligtvis omfattar den ett självständigt forskningsprojekt, kritiska forskningskurser, seminarserie och regelbundna handledningsmöten. En central del är skrivandet av en avhandling som försvaras vid en disputation (doktorsexamen) eller en licentiarutbildning som avslutas med en licentiatexamen. Stor vikt läggs på vetenskaplig publicering och presentation av forskningsresultat.

Antagning och finansiering sker i regel till doktorandprogrammet efter avslutad magisterexamen eller motsvarande. Doktorandpositioner är ofta heltidsanställningar vid universitetet med lön, finansiering via interna eller externa forskningsbidrag samt ibland undervisningsuppgifter. Examenskraven regleras av högskoleförordningen och universiteten själva, med tydliga mål för examen, antalet avhandlingar och krav på kursor samt offentligt försvar av avhandlingen.

Resultatet av forskarutbildningen är en doktorsexamen eller licentiatexamen, som ger behörighet att bedriva forskning på forskarnivå och ofta fungerar som grund för fortsatta akademiska eller professionella karriärer inom näringsliv, offentlig sektor och högre utbildning. Forskarutbildningen utgör därmed en central del av Sveriges forsknings- och innovationssystem.