flätningen

Flätningen är processen att sammanfoga två eller flera trådar, strån eller band genom att växla över och under varandra för att bilda ett fläta eller platt band. Begreppet används både om själva flätan — mönstret som uppstår — och om handlingen att fläta. Flätningar förekommer inom många områden, särskilt inom hårvård, textilproduktion och hantverk, samt i tillverkning av rep och kablar.

Inom håret är flätning en vanlig stilform som kan vara funktionell eller dekorativ. Vanliga tekniker är tretrådig fläta, fransk fläta, nederländsk fläta, fiskbensfläta och andra mönster. Inom textilier används flätningar för att skapa snören, band, kanter och dekorativa inslag i vävda och flätade material. Inom rep- och kabelproduktion används flätningar i maskinell form för att bilda täta, starka flätor av flera trådar.

Historiskt har flätningar varit viktiga i många kulturer, där flätat hår, flätat tyg och flätade snören kan bära praktiska och symboliska betydelser. I olika samhällen kan flätmönster indikera regional tillhörighet, ålder eller social status, och flätade frisyrer eller dräkter förekommer i ceremoniella sammanhang.

I modern design används flätade mönster som dekorativa detaljer i textilier, accessoarer och smycken. Industriellt har automatiserad flätningsutrustning gjort det möjligt att producera långa flätade kablar, rep och elastiska band med hög precision, vilket underlättar produkter inom fordons-, bygg- och sportsektorn.