fjärrövervakning

Fjärrövervakning innefattar insamling och analys av data från sensorer eller enheter som är placerade på avstånd, för att övervaka prestanda, tillstånd eller miljöförhållanden hos utrustning eller processer. Systemet används för att observera exempelvis industrimaskiner, elnät, medicinska apparater, vatten- och avloppssystem samt miljö- och jordbruksprestanda.

Data genereras av sensorer, mätpunkter eller diagnostiksystem och överförs via trådlösa eller kabelbundna kommunikationsnät till edge-enheter eller molntjänster där den lagras, bearbetas och visas i dashboards eller rapporter. Automatiska larm och algoritmiska analyser kan aktivera åtgärder, till exempel avisering till driftpersonal eller initiering av självständiga underhålls- eller regleringsåtgärder.

Fjärrövervakning bygger ofta på tekniker inom industriell uppkopplad teknik (IIoT) och kan involvera edge computing, molnplattformar, liksom öppna gränssnitt för datautbyte. Vanliga kommunikationslösningar inkluderar cellulära nätverk, LPWAN-tekniker som LoRaWAN eller NB-IoT, Wi-Fi och ibland satellitkommunikation.

Användningsområden finns inom till exempel tillverkningsindustri, energisektorn, vattenförsörjning, hälso- och sjukvård, transporter samt jord- och miljöövervakning. Fördelarna inkluderar ökad driftstid, tidigare felupptäckt, effektivisering, minskat behov av fysiska inspektioner och bättre beslutsunderlag.

Utmaningar och risker omfattar säkerhet och integritet, risk för cyberattacker, dataägande och interoperabilitet mellan olika system samt beroende av kommunikationsinfrastruktur. I Europa och Sverige tillämpas bland annat GDPR för personuppgifter samt industristandarder som IEC 62443 och ISO/IEC 27001 för att stärka datasäkerhet och operativ säkerhet.

Fjärrövervakning förväntas fortsätta utvecklas med ökade krav på säkerhet, standardisering och användarcentrerad integritetshantering.