fingerförflyttningar

Fingerförflyttningar avser fingrarnas rörelser inom handens ledområde, som möjliggör grepp, finmotorisk manipulation och kraftöverföring. Rörelserna involverar tre huvudsakliga leder i varje finger: MCP (metakarpofalangelled), PIP (proximal interfalangelled) och DIP (distal interfalangelled). Ledenas samverkan gör det möjligt att böja, räta ut och utföra mindre justeringar längs fingret.

De grundläggande rörelserna är flexion och extension i samtliga tre leder. Abduktion och adduktion förekommer främst vid MCP-lederna och kontrolleras av intrinsics såsom dorsal- och palmarinterossei. PIP- och DIP-lederna arbetar främst med flexion och extension. Genom samordnade rörelser kan fingrarna nå och greppa samt anpassa tryckfördelningen vid olika grepp.

Rörelsernas kontroll uppnås genom en kombination av extrinsiska muskler som verkar via finger-senor och intrinsiska muskler med ursprung i handen. Extrinsiska senor som FDS, FDP och extensor digitorum bidrar till böjning och sträckning, medan lumbricales och interossei bidrar till MCP-rörelse och stabilisering av IP-lederna via extensor-expansionen. Senor, muskler och nerver arbetar tillsammans för finjusteringar och stabilisering av fingerförflyttningar.

Normala rörelseomfång varierar mellan individer. Praktiska referensvärden används ibland: MCP-flexion upp till cirka 90 grader, PIP-flexion upp till cirka 100 grader och DIP-flexion upp till cirka 70 grader. Extension motsvarar i regel full räta, med små variationer. Abduktion och adduktion vid MCP-lederna uppvisar bara små rörelser. Kliniska bedömningar görs ofta med goniometer eller funktionella tester inom rehabilitering och ortopedi. Vanliga tillstånd som påverkar fingerförflyttningar inkluderar mallet finger, boutonnière-deformitet, swan neck och trigger finger.