farmakodynamisk

Farmakodynamik är studien av hur läkemedel verkar i kroppen: vilka biologiska effekter de framkallar, vilka mekanismer som ligger bakom effekten och hur dos och koncentration påverkar utfallet. Den skiljer sig från farmakokinetik, som beskriver hur kroppen absorberar, distribuerar, metaboliserar och utsöndrar läkemedel.

Grundläggande begrepp inkluderar verkningsmekanism (hur läkemedlet interagerar med målmolekyler som receptorer, enzymer eller jonkanaler), affinitet, maximal effekt (efficacy) och potens. Receptorabinding kan vara agonistisk eller antagonisk och leder ofta till aktivering av signaltransduktionsvägar som ger det farmakologiska svaret.

Dos-responskurvor beskriver sambandet mellan dos eller koncentration och den observerade effekten. Emax är den maximala möjliga effekten; EC50 är koncentrationen som ger hälften av Emax. Dessa mått används för att jämföra läkemedlens styrka och för att optimera doseringsregimer.

Faktorer som påverkar farmakodynamiken hos en individ inkluderar genetiska variationer (farmakogenomik), ålder, kroppsstorlek, sjukdomar och tolerans eller tachyphylaxi. Läkemedelsinteraktioner och kombinationsbehandling kan också förändra effekternas styrka och duration.

I klinisk praxis används PK/PD-modeller för att förstå hur farmakokinetik och farmakodynamik samverkar över tid och för att förutsäga tidpunkter för effekt, överdos eller återhämtning. Exempel på vanliga farmakodynamiska effekter är beta-blockerare som sänker pulsen, opioider vars analgetiska effekt beror på receptorer, och insulin som ökar vävnaders glukosupptag. Kunskap om farmakodynamik är central för korrekt dosering, valet av behandling och övervakning av behandlingens nytta och risker.