försvarstekniker

Försvarstekniker är tekniker, system och metoder som används för att skydda ett samhälle, dess medborgare och infrastruktur mot hot från militära aktörer, cyberbrottslighet och andra risker. Begreppet omfattar både materiella lösningar och mjukvarubaserade system samt organisatoriska processer som syftar till avskräckning, upptäckt, försvar och återhämtning.

Forskning och utveckling inom försvarstekniker spänner över flera domäner, där huvudområdena inkluderar luft och rymdförsvar, markförsvar, marin försvar samt säkerhet i digitala och kommunikationskanaler. Sensor- och kommunikationsteknik, radar- och optiska övervakningssystem, elektronik- och elektromagnetisk krigföring samt skydd av kritisk infrastruktur är centrala komponenter. Civilförsvar, katastrofberedskap och skydd mot privata och offentliga aktörer ingår ofta i helheten.

Utvecklingen sker i samarbete mellan försvarsindustri, forskningsinstitut och statliga myndigheter. I Sverige innebär detta ofta internationellt samarbete, interoperabilitet med allians- eller partnerskapsstyrkor och regelverk för export av försvarstekniker. Från teknisk design till produktion och underhåll täcks hela livscykeln.

Användningen av försvarstekniker väcker etiska och säkerhetspolitiska frågor, såsom proportionalitet, civil säkerhet och risker med teknologisk missbruk, och kräver regelverk samt transparens för att balansera säkerhet med demokratiska värderingar.