färgseendevariation

Färgseendevariation syftar på variationer i hur människor uppfattar färger. De flesta har normalt färgseende, men variationer förekommer i olika grad och kan vara genetiskt betingade eller förvärvade. Färgseendet beror främst på tre typer av tappar i näthinnan (L-, M-, och S-tappar) som reagerar på olika ljuslängder. Skillnader i hur dessa tappar fungerar eller hur hjärnan tolkar signalerna ger olika upplevelser av färger.

Vanliga former är protanopi, deuteranopi och tritanopi, som är fullständiga färgblindheter där särskilda färger inte uppfattas, och protanomaly och deuteranomaly samt tritanomaly, som är färgseende-anomalier där känsligheten i vissa tappar förskjuts men färger kan fortfarande skiljas i större utsträckning.

Orsakerna varierar; de flesta färgseendevariationer är genetiska och X-kromosomalt kopplade, vilket gör röd-grön färgseende svårigheter vanligare hos män. Förvärvade färgseendevariationer kan också uppstå genom ögonsjukdomar som diabetes, glaukom eller åldersrelaterad makuladegeneration, samt som biverkningar av vissa läkemedel. Prevalensen varierar mellan populationer, men röd-grön färgdefekter är bland de vanligaste ärftliga funktionsnedsättningarna i världen.

Diagnostik görs ofta med Ishihara färgplatt-test som bas, men även Farnsworth-D-15, FM-100 och anomaloscope används för mer exakt bedömning av typen och graden av avvikelse.

Påverkan och hantering innefattar vardagsanpassningar som etiketter, hög kontrast, färgkodningar kompletterade med text eller symboler samt hänsyn i trafiken och arbetsmiljöer. Vissa personer använder färgseendehjälpmedel som färgkorrigerande glasögon, men effekt varierar och det finns ingen kur för genetiska färgseenden. Kompensationsstrategier och tillgänglighetsanpassningar är centrala.