evidensnivåer

Evidensnivåer är en rangordning av hur starkt forskningens bevis stödjer en slutsats, effekt eller rekommendation inom evidensbaserad praxis. De används för att bedöma kvaliteten på forskningsresultat i kliniska riktlinjer, policyer och beslut inom hälso- och sjukvård samt andra fält. Ofta presenteras evidensnivåer i en hierarki som sträcker sig från nivå I till nivå V (eller A till E).

Nivå I omfattar vanligtvis systematiska översikter och meta-analyser av randomiserade kontrollerade studier (RCTs) eller väl genomförda RCTs. Nivå II inkluderar icke-randomiserade kontrollerade studier, kohortstudier och andra väl genomförda kvasi-experiment. Nivå III består av fallkontroller eller retrospektiva studier. Nivå IV omfattar fallserier och dåligt genomförda studier. Nivå V bygger på enbart expertuttalanden eller fallrapporter.

Olika system kan använda andra beteckningar (t.ex. A–D eller GRADE:s kvalitetsbedömning). Trots variationer används evidensnivåer för att koppla styrkan i bevis till graden av rekommendation: högre evidensnivåer tenderar att ge starkare rekommendationer, medan låga evidensnivåer ofta ger mer osäkra eller villkorade rekommendationer.

Begränsningar inkluderar risk för bias i vissa studietyper, heterogenitet mellan studier, publikationsbias och att en hög evidensnivå inte alltid översätter till praktisk effekt i alla sammanhang.

Sammantaget är evidensnivåer ett verktyg för att systematisera osäkerhet i kunskap och stödja beslutsfattande i forskning och klinisk praxis.