efterförsäkring

Ef­terförsäkring är ett begrepp som används inom svensk försäkringspraxis för att beskriva en kompletterande försäkring som träder i kraft utöver en befintlig försäkring eller som tecknas i efterhand för att täcka nya eller förändrade risker. Begreppet används i olika sammanhang och kan variera mellan försäkringsgivare och avtal.

Det finns huvudsakligen två former av efterförsäkring. Den första är en tilläggsförsäkring, ofta kallad rider eller endorsement, som ändrar villkoren, ökar täckningen eller justerar självrisker i en befintlig försäkring. Den andra är en separat försäkring som tecknas efter hand för att komplettera eller utöka befintlig coverage, till exempel när värde eller risker förändras, eller när nya behov uppstår (t.ex. ökade försäkringsbelopp, ny risk som inte tidigare täckts).

Användningen av efterförsäkring varierar, men den används vanligtvis för att: förstärka skyddet utan att byta ut en befintlig policy; anpassa täckningen till förändrade omständigheter (nya ägodelar, boende, resor, företagsverksamhet); eller hantera gaps i försäkringsskyddet som uppstått sedan först policy tecknades. Det är viktigt att granska hur de olika policynas villkor samverkar, så att det inte uppstår dubbelt skydd eller konflikt i ersättningar.

Praktiskt innebär efterförsäkring ofta att premien beräknas separat och att villkoren i den nya försäkringen anpassas till den befintliga policyns struktur. Det är inte samma sak som återförsäkring, som är försäkring för försäkringsbolaget själv, utan riktar sig mot slutkundens behov. Ef­terförsäkring är ett verktyg för flexibilitet i skydd och kostnader, och dess tillämpning är beroende av försäkringsgivarens regler och avtalsvillkor.