duplikationer

Duplikationer är en typ av genomisk strukturell variation där en del av en DNA-sekvens finns i extra kopior jämfört med referensgenomet. De kan vara tandemduplikationer där kopiorna sitter intill varandra eller spridda över olika locus. Orsaksmekanismer inkluderar fel vid DNA-replikation, missparning under meios eller icke-allelisk homolog rekombination. Duplikationer kan vara de novo eller ärftliga och förekommer i olika storlekar, från små segment till megabasestora regioner. I vissa fall leder de till ökad gen-dos och påverkar fenotypen; i andra fall är de neutrala eller har ospecifika effekter.

Konsekvenserna av duplikation beror på vilka gener som inkluderas och hur deras reglering påverkas. Ökad dos av en gen kan höja dess uttryck och bidra till sjukdom eller förändrade egenskaper, medan andra dupliceringar är ofarliga. Kliniska exempel inkluderar Charcot-Marie-Tooth sjukdom typ 1A, som ofta orsakas av en duplicering av PMP22-genen på kromosom 17p12; Potocki-Lupski-syndrom, en duplicering av 17p11.2 inklusive RAI1; och MECP2-duplicationssyndrom som involverar Xq28 och kan ge allvarlig neurologisk funktionsnedsättning hos män.

Diagnostik sker oftast med mikroarraybaserade tekniker såsom array-CGH eller SNP-arrayer och bekräftas vid behov med FISH eller sekvensering med kopianalys. Identifierade duplikationer kan vara ärftliga eller de novo och visar ofta variabel penetrans och expressivitet. Hantering är vanligtvis symtomatisk och anpassad till den enskilda patientens behov. Kunskapen om hur specifika duplicerade regioner påverkar utvecklingen ökar kontinuerligt genom klinisk forskning och genom jämförande genomik.