dröjsmålsräntor

Dröjsmålsräntor är de räntorna som tas ut när en skuld inte betalas på förfallodagen. De används vid försenad betalning av penningar mellan företag, myndigheter och privatpersoner och gäller generellt om inget annat avtalats. Syftet är att ersätta borgenären för den ekonomiska förlust och fördröjningen i betalningen.

Räntorna regleras av svenska regler som rör dröjsmålsränta. Den statliga räntan används som standard och kan uppdateras vid behov; i praktiken ändras dröjsmålsräntan normalt kontinuerligt eller två gånger per år beroende på myndigheters beslut. Räntan baseras ofta på en referensränta plus ett påslag, vilket gör att den anpassas över tiden.

Beräkningen av dröjsmålsränta baseras på tiden som förflutit från dagen efter förfallodagen till dess att betalningen sker. Om fordran är tvistig eller bestrids kan vissa omständigheter påverka tillämpningen, men vanligtvis fortsätter räntan att löpa under tiden en tvist pågår. För många avtal gäller att parterna kan avtala om en annan ränta, men den statliga dröjsmålsräntan fungerar som rättsligt minimum i sak frågan.

I praktiken kan dröjsmålsräntor kombineras med påminnelseavgifter och andra kostnader som uppstår vid försening, men själva dröjsmålsräntan är den löpande räntan som beräknas på det obetalda beloppet. Exakt hur mycket som räknas ut och när det träder i kraft regleras av aktuell räntelagstiftning och tillämpliga avtal.