driftförhållande

Driftförhållande, eller driftförhållanden, avser de yttre och inre förhållanden under vilka ett tekniskt system, en maskin eller en process normalt verkar. Begreppet används för att beskriva vilken miljö och vilka belastningar som systemet förväntas klara över tid samt hur energitillförsel och styrning fungerar i praktiken. Syftet är att sammanfatta de omständigheter som påverkar prestanda, effektivitet, pålitlighet och livslängd.

Typiska bestanddelar som ingår i driftförhållanden är belastningar och moment, hastighet eller flöde, temperatur och temperaturerotationer (omgivnings- och processfaktorer), tryck eller vakuum, fuktighet, vibrationer och skakningar, smörjmedelstillgång och kvalitet, samt miljöfaktorer som korrosiva ämnen. Elektrisk tillförsel omfattar spänning, frekvens och tillgänglig effekt. Även driftssekvens, start-stopp-cykler och eventuella avbrott tas ofta upp som delar av driftförhållandena.

Användningen av driftförhållanden är central i kravställning, dimensionering och livslängdsbedömning. Man fastställer vanligtvis nominala driftförhållanden samt tolerans- och säkerhetsgränser, och definierar extrema eller avvikande förhållanden som systemet ska kunna hantera. Dessa uppgifter ligger till grund för beräkningar, konstruktion och testning, och används för att utvärdera risker, underhållsbehov samt driftsäkerhet.

Exempel på tillämpningar finns inom exempelvis motorer, pumpar, kyl- och ventilationssystem samt fordons- och flygteknik, där driftförhållanden tillsammans med prestandakrav anger hur komponenter ska valdas och hur systemet ska fungera under olika scenarier.