diversifieringseffekten

Diversifieringseffekten är den riskminskning som uppstår när man bygger en portfölj av tillgångar vars avkastningar inte är perfekt korrelerade. Portföljens totala risk kan bli lägre än den genomsnittliga risken hos de ingående tillgångarna tack vare att avkastningarna inte rör sig i exakt samma takt.

Mechanismen bakom effekten är att olika tillgångar ofta reagerar olika på ekonomiska händelser. När vissa tillgångar faller kan andra stiga eller vara mindre neddrivna, vilket minskar den sammantagna volatiliteten. Portföljens risk beräknas inte bara som en viktad summa av individuella risker utan även av hur tillgångarna samvarierar; om kovarianserna eller korrelationerna mellan tillgångarna är lägre än 1, uppnås en riskreducering jämfört med att hålla en enskild tillgång.

Betydelse och begränsningar: Diversifiering minskar osystematisk risk (risk som är unik för en enskild tillgång eller sektor) men kan inte eliminera systematisk risk som påverkar hela marknaden. Effekten är oftast större när korrelationerna mellan tillgångar är låga och när antalet tillgångar ökar, men avtar efterhand; i praktiken uppnås största nyttan genom breddad exponering över olika tillgångsslag och geografier.

Praktiska överväganden: Förväntad diversifieringseffekt beror på hur stabila sambanden mellan tillgångarna är över tid. Estimeringsfel i korrelationer, transaktionskostnader, likviditet och skatter kan minska nyttan. Under kriser kan korrelationer öka, vilket tillfälligt minskar diversifieringseffekten. Trots begränsningar är diversifiering centralt i modern portföljteori och i praktiken ett av de viktigaste verktygen för riskhantering.