diameterfördelning

Diameterfördelning är en statistisk beskrivning av hur många enheter som finns inom olika diametrar i en population. Begreppet används inom flera områden, bland annat skogsvård och materialvetenskap. I skogssammanhang beskriver diameterfördelningen hur träden i ett bestånd är fördelade över olika diametrar vid DBH, diameter vid brösthöjd (1,3 m över marken). Denna fördelning ger insikt i ståndets struktur, ålder och tillväxtpotential samt används för volymberäkningar och planering av avverkning och föryngring.

I skogssammanhang förekommer olika typiska mönster i diameterfördelningar. En omvänd J-fördelning kännetecknas av många småträd och färre stora träd och är vanligt i unga eller regenerativa bestånd. Andra typer inkluderar normal- eller lognormalfördelningar och mer flexibla modeller som Weibullfördelningen, som kan fånga olika ståndstrukturer genom sina två eller tre parametrar. Förenklat används ofta histogram eller sannolikhetsfördelningar för att beskriva bestålets struktur och utveckling.

Modellering och användning. Weibullfördelningen är vanligt förekommande inom skogsbruk eftersom den kan anpassa sig till olika former av diameterfördelningar. Parametrarna bestäms vanligtvis genom maximumlikelihood-estimering eller metod för moment, och fördelningen används för att beräkna volym, produktion och att stödja beslut om granskning och gallring. Övriga metoder inkluderar estimation av andelar i olika diameterklasser och sammanställning av medeltal och spridning.

Inom materialvetenskap och geologi används diameterfördelning för att beskriva partikelstorlek eller pordiameter, ofta modellera med lognormal- eller Weibullfördelningar. Denna fördelning påverkar packning, flöde och behandlingsresultat.

Sammanfattningsvis används diameterfördelningar som ett grundläggande verktyg för beskrivning, modellering och planering i både naturresursförvaltning och materialrelaterade tillämpningar.