designmönster

Designmönster, eller mjukvarudesignmönster, är generella och återanvändbara lösningar på vanliga problem som uppstår vid utformningen av mjukvara. De beskriver hur man kan organisera klasser och objekt för att uppnå lös koppling, återanvändbarhet och flexibilitet, utan att specificera färdiga källkoder.

Begreppet populariserades inom mjukvaruingenjörskap av Eric Gamma, Richard Helm, Ralph Johnson och John Vlissides i boken Design Patterns: Elements of Reusable Object-Oriented Software (1994). Mönstren fungerar som en vokabulär för kommunikation och som vägledning vid designbeslut.

Mönstren delas vanligen in i tre huvudkategorier: skapande (creational), strukturella (structural) och beteendemässiga (behavioral). Skapande mönster handlar om hur objekt och familjer av objekt skapas; exempel är Factory Method, Abstract Factory, Builder och Singleton. Strukturella mönster beskriver hur objekt och klasser kombineras till större strukturer; exempel inkluderar Adapter, Bridge, Composite, Decorator, Facade och Proxy. Beteendemässiga mönster fokuserar på hur objekt kommunicerar och delar ansvar; vanliga exempel är Observer, Strategy, Command, Iterator, State, Template Method och Visitor.

Kritik och användning: designmönster kan leda till överdriven abstraktion eller viss inlåsning i en viss uppsättning lösningar om de tillämpas slentrianmässigt. När de används på rätt sätt bidrar de till tydligare arkitektur, enklare underhåll och större återanvändbarhet. Designmönster är i allmänhet språkneutrala och kan tillämpas inom olika programmeringsspråk och paradigmer.