cyberbrott

Cyberbrott, eller cybercrime, avser brott som begås med hjälp av digital teknik eller som riktas mot datorer, nätverk och annan elektronisk data. Sådana brott kan drabba individer, företag och offentliga organisationer och omfattar allt från intrång i system till spridning av skadlig programvara.

Vanliga typer av cyberbrott inkluderar olovlig inloggning och dataintrång, spridning av skadlig kod och ransomware, bedrägerier och identitetsstöld, nätfiske (phishing) samt avlyssning, övervakning och DoS/DDoS-attacker. Andra hotbilder inkluderar spridning av vilseledande information och manipulation av data. Brotten kan begås mot ekonomiska mål, privatliv eller kritisk infrastruktur och deras konsekvenser kan vara betydande för både individer och samhälle.

Rättsliga ramar och myndighetsarbete varierar mellan länder. I Sverige regleras cyberbrott i stor utsträckning av brottsbalken och kompletterande lagstiftning som rör personuppgiftsskydd enligt GDPR. Polisen utreder brotten och arbetar ofta i samarbete med olika specialistmyndigheter. Myndigheter som MSB (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap) och CERT-SE bistår samhället vid större incidenter och vid behov vidtar samverkans- och beredskapsåtgärder.

Förebyggande arbeten fokuserar på förstärkt cybersäkerhet, inklusive stark autentisering, regelbundna uppdateringar och patchning, regelbundna säkerhetskopior och utbildning av användare. Vid misstänkt cyberbrott ska händelsen anmälas till polisen och, om möjligt, bevaras som bevis. Vidarekanaliseras information till berörda finansiella myndigheter och arbetsgivare för att begränsa skadorna och underlätta utredningar.