cellförbindelser

Cellförbindelser, eller intercellulära förbindelser, är specialiserade strukturer som förbinder celler med varandra och ofta även med den omgivande extracellulära matrixen. De bidrar till vävnads mekaniska hållfasthet, upprätthåller separata vätskebehållningar mellan olika kar, och möjliggör kommunikation och samordning mellan celler genom överföring av joner, små molekyler eller signalsubstanser.

De viktigaste kategorierna av cellförbindelser är tight junctions, adherens junctions, desmosomer och gap junctions. Tight junctions bildar tätningar i epitel- och endotelvävnad och reglerar paracellulär transport samt upprätthåller åtskillnader mellan apicalt och basolateralt membran. De består huvudsakligen av claudiner och occludiner samt stödjande proteiner. Adherens junctions förbinder celler via cadheriner som binder celler sinsemellan och kopplas till aktinfilament genom cateniner, vilket bidrar till vävnadens samverkande rörelse och form. Desmosomer ger stark mekanisk sammanhållning genom cadheriner i desmosomerna—desmoglein och desmocollin—kopplade till intermediära filament via plakoproteiner. Gap junctions består av connexiner som bildar connexons och samman cellerna via kanaler som tillåter direkt cytoplasmatisk kommunikation och utbyte av små molekyler och joner; detta är särskilt viktigt i hjärtmuskel- och nervvävnad.

Molekylärt består cellförbindelser av specifika proteiner: tight junctions av claudiner och occludiner; adherens junctions av cadheriner som E-cadherin; desmosomer av desmoglein och desmocollin; gap junctions av connexiner. Dessa strukturer är dynamiska och regleras av kalcium, fosforylering, endocytos och mekanisk belastning. Kliniskt är dysfunktion i cellförbindelser kopplad till sjukdomar som pemfigus, andra hudsjukdomar och vissa cancersykdomar.

---