cachevalidering

Cachevalidering, eller validering av cache, är processen att avgöra om en cachelagrad resurs fortfarande är giltig för leverans till en klient utan att hämta en ny kopia från ursprunget. Syftet är att balansera prestanda och färskhet genom att minska onödiga nätverksförfrågningar samtidigt som data kan förbli korrekt.

Inom HTTP och andra nätverk används mekanismer för att bestämma färskhet och validera innehåll. Färskhet anges ofta med tidsbegränsningar som max-age eller expiration; i vissa fall används s-maxage i delade caches. Vid validering används validators såsom ETag och Last-Modified. En klient eller mellanlager kan då skicka en villkorlig begäran som If-None-Match eller If-Modified-Since till ursprunget. Om resursen inte har ändrats svarar servern med kod 304 Not Modified och cache behåller innehållet; om resursen har ändrats levereras en ny version och cachen uppdateras.

Valideringsstrategier inkluderar:

- Tidsbaserad utgång (TTL) där färskhet bestäms av ett uttryckt expiration-tid.

- Explicit invalidation när källinnehåll uppdateras.

- Händelsedriven invalidering baserad på förändringar i underliggande data.

- Revalidering vid varje begäran eller periodiskt kontrollerad färskhet.

Fördelar med cachevalidering är förbättrad prestanda och lägre latens, medan risker inkluderar möjighet till stale data och ökad komplexitet vid koordination mellan flera lager eller tjänster. En väl utformad cachevalidering är viktig för att upprätthålla konsistens mellan cache och ursprung. Standarder för HTTP-caching som RFC 7234 beskriver mekanismerna för validering och färskhet.