bymiljö

Bymiljö är ett svenskt begrepp som beskriver den byggda och naturliga miljön i städer och tätorter. Det innefattar hur människor bor, rör sig och vistas i stadsmiljön samt hur gator, kvarter, parker och vatten används och upplevs.

Den bymiljö består av fysiska strukturer som bostäder, arbetsplatser, skolor och vårdcentraler, samt infrastruktur som vägar, kollektivtrafik, vatten- och avloppssystem, avfallshantering och energiförsörjning. Grönområden, vattendrag, dagvattenlösningar och biologisk mångfald bidrar också till bostadernas och människors livsmiljö.

Planering och styrning av bymiljö sker ofta genom kommunala detaljplaner, översiktsplaner, bygglov och miljölagstiftning. Syftet är att skapa en attraktiv, tillgänglig och klimatsäkrad miljö som stödjer hållbar mobilitet, energieffektivisering och social sammanhållning.

Viktiga mål är ökad livskvalitet, tillgänglighet, säkerhet och hälsa, samt minskad miljöpåverkan genom bland annat gång- och cykelvägar, kollektivtrafik, gröna korridorer och dagvattenanpassning. Bymiljöarbete syftar också till att främja jämn tillgång till tjänster och att bevara eller stärka kulturellt och historiskt värde i stadsmiljön.

Relaterade begrepp är urban design, stadsplanering och hållbar utveckling. Bymiljöprojekt bedöms ofta utifrån faktorer som tillgänglighet, grönområden, ljud- och luftkvalitet samt energi- och klimatanpassning. Se även: stadsplanering, urban design, hållbar utveckling.