bröstkroppstrauman

Bröstkroppstrauman, eller thoraxtrauma, är en bred term som omfattar skador på bröstkorgen och dess innehåll som uppstår vid trauma. Skadorna kan drabba bröstväggen, pleura, lungor, hjärta eller mediastinum och uppträder vid både blunt (icke penetrerande) och penetrerande mekanismer. Tillståndet är en vanlig orsak till livshotande skador vid trafikolyckor, fall och våld.

Vanliga skador vid bröstkroppstrauman inkluderar revbensfrakturer och flail chest, pneumothorax och hemothorax samt pulmonell kontusion. Hjärt- och mediastinalskador, som hjärtcontusion och skada på stora kärl, förekommer särskilt vid penetrerande trauma. Kliniska tecken varierar från lokal smärta och nedsatt andning till respiratorisk distress, hypoxi och tecken på cirkulationspåverkan. Subkutant emfysem och förändringar i auskultation av lungor kan ses; allvarliga fall kan ge medvetslöshet eller cyanotiska tecken.

Diagnostik följer ATLS-principerna och innefattar initial bröstkorgsröntgen och vidare CT-bröstkorg vid behov, samt ultraljud (FAST) för perikardvätska eller fri vätska i thorax. EKG och laboratorieprover används för att bedöma hjärt- och kärlskador samt syresättning och blodstatus.

Behandlingen syftar till att upprätthålla luftväg, andning och cirkulation. Smärtlindring och adekvat syresättning är centralt. Pneumothorax och/eller hemothorax behandlas ofta med dränage i pleurahålan. Övriga åtgärder inkluderar stabilisering av ribbensfrakturer; vid flail chest kan kirurgisk eller intensivvårdsbaserad behandling krävas. Allvarliga skador, såsom skadade hjärt- eller kärlstrukturer, kräver snabb kirurgisk bedömning. Prognosen varierar beroende på traumaets omfattning och tid till behandling.