bränselstavar

Bränselstav är en långsmal, tät metallrör som innehåller kärnbränsle i form av keramiskt bränslepellets. De används i kärnkraftsreaktorer som en del av bränslemodulerna i kärnkärnan. Pellets av uranoxid (UO2) är vanligast; MOX-bränsle (en blandning av uran- och plutoniumoxider) förekommer också. Den yttre manteln består normalt av en zirkoniumlegering (t.ex. Zircaloy eller M5) som ger mekaniskt skydd och låg neutronabsorptionsförmåga. Stavens längd är vanligtvis flera meter och diametern ungefär en centimeter. Toppen och botten av staven tätas med slutlock, och ett litet gasutrymme i övre delen rymmer fissionsgas som samlas under drift.

Bränslestavar placeras i grupper i en bränslemodul som fyller en reaktors kärna. Hela bränslematerialet ger upphov till värme genom kärnfission när neutroner träffar bränslematerialet. Kylmedlet (vatten i de flesta vattenkylda reaktorer) cirkulerar runt stavarna och avlägsnar den producerade värmen så att tryck och temperatur hålls inom säkra gränser. Regleringen av reaktiviteten i kärnan sker huvudsakligen med reglerstavar, inte med bränslestavar.

Efter drift separeras använda bränslestavar från kärnan och förs till kylbassänger för avsvalning och reduktion av radioaktiviteten. Långsiktig hantering kan ske genom återvinning av vissa material eller slutförvaring i geologiska bildningar enligt nationella regler och planering. I Sverige övervakas hanteringen av Strålsäkerhetsmyndigheten och SKB:s program för slutförvaring av använt bränsle.