blodstrøm

Blodström, eller blodflöde, är processen genom vilken blod transporteras genom cirkulationssystemet. Det drivs av hjärtats pumpfunktion och av tryckskillnader mellan olika kärl. Systemisk blodströmning försörjer kroppens organ med syre och näring, medan den pulmonella blodströmningen ansvarar för gasutbytet i lungorna.

Vägarna för blodflöde och deras fördelning bestäms av hjärtats minutvolym och det perifera kärlmotståndet. Enligt Poiseuilles lag påverkas flödet av blodets viskositet, kärlens längd och framför allt deras radius; små förändringar i kärlradien kan ändra flödet kraftigt eftersom det varierar med radien upphöjd till fjärde potens.

Regleringen av blodflöde sker genom autoreglering och endoteliala signaler. Lokala faktorer som koldioxid (CO2), syre (O2), H+-joner, adenosin och temperatur påverkar dilation eller konstriktion i arteriolerna. Nervös och hormonell kontroll via det sympatiska nervsystemet och adrenalinanpassningar justerar blodflödet vid aktivitet eller stress. Endotelfaktorer som kväveoxid (NO) främjar dilation medan endotelin kan orsaka konstriktion.

Kliniskt kan blodflöde bedömas med Doppler-ultraljud, datortomografi eller magnetresonansavbildning. Avvikelser i blodflödet kan leda till iskemi, vävnadssvikt eller chock och uppstår vid blockeringar, plötsliga blodtrycksfall eller störningar i perfusionen av viktiga organ så som hjärta, hjärna eller njurar.

Blodflödets mönster varierar mellan olika kärlbäddar: cerebral, koronärt och njurperfusion är exempel där noggrann reglering är avgörande. Fysisk aktivitet ökar efterfrågan på blodflöde i arbetande muskler och kroppen omfördelar blodvolymen via vasodilatation i muskler samt ökat hjärtminutvolym.