blodkalcium

Blodkalcium är den totala mängden kalcium i blodet och består av joniserat kalcium samt kalcium som är bundet till proteiner, främst albumin. Hos friska vuxna ligger total kalcium ungefär mellan 2,2 och 2,6 mmol/L, medan joniserat kalcium vanligtvis är cirka 1,1–1,3 mmol/L. Den joniserade delen är biologiskt aktiv och reglerar många funktioner i kroppen.

Kalciumregleringen sker främst genom paratyreoideahormon (PTH), aktivt vitamin D och calcitonin i mindre utsträckning. PTH höjer blodkalcium genom benresorption, ökad njuråterabsorption och ökad produktion av aktivt vitamin D i njuren, vilket ökar tarmens upptag. Calcitonin sänker kalcium något men spelar en mindre roll hos vuxna.

Vid prover används oftast total kalcium, men den biologiskt aktiva joniserade formen är viktigare för klinisk bedömning. Albumin påverkar totalkalcium; lågt albumin kan ge lågt totalt kalcium utan att joniserat kalcium är lågt. Därför kan man korrigera totalkalcium med albumin eller mäta joniserat kalcium direkt, särskilt vid kritiska eller sjukdomstillstånd.

Hyperkalcemi kan bero på överdriven PTH-sekretion, malignitet, överdos av vitamin D eller vissa läkemedel. Symptom kan vara törst, polyuri, illamående och förvirring; allvarlig hyperkalcemi kräver akut vård. Hypokalcemi kan uppstå vid hypoparathyroidism, vitamin D-brist, njursvikt eller pankreatit och kan ge parestesier, muskelstyvhet och tetani. Behandlingen riktar sig mot orsak och kan innebära vätskebehandling, kalcium-/fosfattillförsel eller medicinsk behandling beroende på orsak.

Kalcium är viktigt för skelettens uppbyggnad, muskelkontraktion, nervsignalering och blodkoagulering. Rekommenderat dagligt intag varierar med ålder; vuxna rekommenderas omkring 1000 mg/dag via kosten, med tillskott vid behov. Kostkällor inkluderar mjölkprodukter, gröna bladgrönsaker och berikade livsmedel.