blocklagring

Blocklagring är en form av datalagring där data hanteras och lagras som fasta, indelade block istället för som filer eller som objekt. Varje block har en bestämd storlek och lagringen presenteras till användaren som en rå volym som kan användas av ett operativsystem eller en applikation.

Hur det fungerar: En lagringsvolym tillhandahålls till en server via ett nätverk eller SAN och kommunicerar med blockprotokoll som iSCSI, Fibre Channel eller NVMe over Fabrics. Inom värddatorn skrivs och läses data av av ett filsystem eller en databas mot en mängd block på volymen. Blocken mäts och adresseras oberoende av varandra, vilket ger flexibilitet i hur data organiseras och uppdateras.

Jämfört med andra lagringsmodeller: Till skillnad från filbaserad lagring där metadata styr hur filer organiseras och delas, eller objektlagring där data hanteras som fristående objekt med rik metadata, lämnar blocklagring mer ansvar till applikationen eller filsystemet ovanför. Det ger ofta lägre latenstid och högre genomströmning för krävande arbetsbelastningar men kräver mer egen hantering av filsystem och struktur.

Användningsområden: vanligt förekommande inom databaser, virtualisering, containerlagring samt backup- och återställningslösningar där konsekvent prestanda och snabb åtkomst är viktigt.

Molnleverantörer erbjuder blocklagringstjänster som exempelvis AWS Elastic Block Store (EBS), Microsoft Azure Disk Storage och Google Cloud Persistent Disk. Fördelar inkluderar låg latenstid och flexibel konfiguration; nackdelar inkluderar ofta högre kostnad och behov av egen volymhantering och backupstrategier.