beteendeutvärdering

Beteendeutvärdering är en systematisk process inom beteendevetenskap, pedagogik och klinisk psykologi som syftar till att beskriva, förklara och förutsäga observerbart beteende samt att informera om lämpliga insatser. Den används ofta som en del av en funktionell beteendeanalys (FBA) för att förstå varför ett beteende uppstår och hur det upprätthålls.

Metoderna i en beteendeutvärdering bygger på direkt observation och databaserad dokumentation. Vanliga insamlingsmetoder är ABC-analys (orsak–beteende–konsekvens), frekvens- och varaktighetsmått, tidsintervaller, samt beteendeloggar och standardiserade bedömningar. Beteendet definieras operativt så att det går att mäta och jämföra över tid och kontexter.

Processen inleds med att identifiera målbeteendet, samla baseline-data, och kartlägga vilka situationer som föregår och följer beteendet. Syftet är att avgöra beteendets funktion eller syfte, vanligtvis kommunikation, uppmärksamhet, tillgång till tangibla förstärkningar eller undvikande av obehag. Resultaten används sedan för att utforma ett interventionprogram och att följa upp dess effekt.

Användningsområden inkluderar skolmiljöer för elever med beteendeproblem, utredningar vid autism och ADHD, samt beteendeutmaningar inom arbetsliv och vuxenpsykiatri. Beteendeutvärdering används ofta som underlag för positiva beteendestöd och individuellt anpassade åtgärder.

Etiska överväganden omfattar samtycke och sekretess, korrekt datainsamling och tolkning, samt kulturell och kontextuell känslighet. Det är viktigt att fokus ligger på att förstärka önskat beteende och minska stigmatisering.

Begränsningar inkluderar behov av utbildad personal, risk för observeringens påverkan samt tids- och resurskrav. Resultat bör ses som stöd för beslut och inte som diagnos. Beteendeutvärdering är nära kopplad till tillämpad beteendeanalys och beteendemässiga stödprogram.