beslutsmodellen

Beslutsmodellen är ett ramverk som beskriver hur beslut bör eller kan fattas i organisationer. Den syftar till att öka struktur, transparens och spårbarhet i beslutsprocessen och att säkerställa att mål, resurser och risker övervägs på ett systematiskt sätt. En beslutsmodell anger vanligtvis vilka faser som ingår och vilka verktyg som kan användas i varje fas.

Vanliga faser är problemformulering och mål, alternativgenerering, bedömningskriterier, analys av konsekvenser och osäkerheter, beslut, genomförande och uppföljning. I praktiken anpassas modellen till kontexten; offentliga organisationer betonar ofta rättssäkerhet och delaktighet, medan företag fokuserar på ekonomisk effektivitet och riskhantering. Beslutsmodeller kan därför vara normativa (hur beslut borde fattas) eller descriptiva (hur beslut faktiskt fattas i praktiken).

Teorier och skolor varierar: den klassiska rationalitetsmodellen utgår från fullständig information och logisk optimering. Den begränsade rationaliteten, enligt Herbert Simon, erkänner tids- och informationsbegränsningar och betonar tillräckligt bra val. Incrementalismen beskriver hur små, stegvisa förändringar ofta dominerar beslutsfattandet i komplexa organisationer. För flerkriteriebeslut används metoder som vektorer och viktade matriser, beslutsträd eller analytisk hierarkiprocess (AHP) för att jämföra alternativ utifrån flera kriterier.

Vanliga verktyg är kostnads-nyttoanalyser, riskanalyser, scenarier, känslighetsanalys och beslutsmatriser. Användningsområden inkluderar offentlig sektor, projekt- och portföljstyrning samt strategiskt ledarskap. Begränsningar kan innebära byråkratisering eller överförenkling om modellen används utan kontextförståelse.