berättarjag

Berättarjaget är inom litteraturvetenskapen den fiktiva berättare som återger händelserna i första person, ofta uttryckt med pronomenet jag. Berättarjaget är vanligtvis inte samma sak som författaren; det är en konstruerad röst med egen bakgrund, motiv och minnesram. Genom berättarjaget upplevs världen i berättelsen genom en subjektiv lins, vilket påverkar hur händelserna tolkar och upplevs av läsaren.

Berättarjaget kan vara olika: det kan vara ett deltagande jag som själva deltar i händelserna, eller ett iakttagande jag som observerar från sidan. Dessa positioner påverkar vad som avslöjas och hur informationen presenteras. Berättarjaget kan vara pålitligt eller opålitligt, vilket i så fall färgar läsarens tolkning. Fokalisationen är ofta intern i första person, vilket innebär att läsaren ser världen genom berättarjagets ögon, även om det finns utrymme för multiple tolkningsvägar.

Funktioner: berättarjaget skapar närhet och en ofta biografisk ton, formar stämning och humor, och kan använda sig av dagboks-, brev- eller memorarstil samt återberättande av tidigare händelser. Begränsningar inkluderar ofullständiga eller subjektiva uppgifter, minnesfel och partiskhet.

Användning och betydelse: i romaner, novellsamlingar och autofiktion är jag-berättelser vanligt förekommande. Analys av berättarjaget fokuserar ofta på hur synvinkel, språkbruk och avslöjanden färgar läsarens uppfattning av intrigen och karaktärer. Begreppet betonar konstruktionen av berättaren som jag-form i motsats till en allvetande berättare.