belönings

Belöningar, i vardagligt svenskt språk ofta kallade belöning i singular eller belöningar i plural, är stimuli eller utfall som ökar sannolikheten att ett beteende upprepas. Begreppet används inom psykologi och vardagligt tal, och förekommer i sammanhang som belöningssystem, belöningscentraler eller andra konstruktioner där motivation står i fokus.

Den mänskliga hjärnans belöningssystem svarar på belöningar genom dopaminfrisättning i mesolimbiska banor, särskilt i ventrala tegmentalområdet (VTA) och nucleus accumbens. Förväntan på belöning, överraskning och resultat påverkar hur starkt ett beteende kommer att upprepas. Hjärnans belöningssystem är kopplat till inlärning, motivation och beslutsfattande.

Belöningar kan vara intrinsiska eller extrinsiska: intrinsikiska belöningar kommer från själva aktiviteten (tillfredsställelse, nyfikenhet), medan extrinsiska belöningar kommer från yttre stimuli (lön, beröm, poäng). Andra indelningar inkluderar materiella, sociala och tidsmässiga belöningar. Kortsiktiga belöningar kan förstärka beteenden bättre än långsiktiga, men långsiktiga belöningar påverkar oftare hållbara vanor.

I beteendevetenskapen används belöningar ofta i operant kondition: förstärkning för att öka ett beteende, eller bestraffning för att minska det. Förstärkningsscheman som fasta eller varierande varianter av ratio eller intervall påverkar hur starkt och hur länge ett beteende bibehålls. Variation kan skapa mindre förutsägbarhet och därmed starkare motivation.

Användning och risker: belöningar används inom utbildning, arbetsliv och hälsobeteenden, samt i spelform och digital design (gamification). Kritik inkluderar risker att externa belöningar underminerar inre motivation (överjustifieringseffekten) och att belöningar kan missbrukas eller skapa beroende eller manipulera beteende. Etiska överväganden är viktiga när belöningar används i skolor, arbetsplatser och vård.

Se även: dopamin, operant kondition, motivation, reinforcement learning.