behörighetsmodeller

Behörighetsmodeller är teorier och mekanismer som beskriver hur systemregler avgör vilka användare eller processer som får tillgång till digitala resurser och vad de får göra med dem. Modellerna hjälper till att implementera principer som minimera risker, spåra policyers överensstämmelse och förenkla administrationen av behörigheter.

De vanligaste behörighetsmodellerna är:

- Diskretionär behörighetskontroll (DAC): ägaren av en resurs tilldelar behörigheter, ofta via behörighetslistor eller access control lists. Flexibelt men kan leda till läckage om ägaren inte följer god säkerhetspraxis.

- Tvångsbaserad behörighetskontroll (MAC): besluten om åtkomst är fastslagna av en central myndighet utifrån tydliga skyddsnivåer eller etiketter, vilket ökar kontrollen men minskar flexibilitet. Används ofta i högsäkerhetsmiljöer.

- Rollbaserad behörighetskontroll (RBAC): behörigheter kopplas till roller, och användare tilldelas roller. Det underlättar hantering i stora organisationer och är lätt att audita.

- Attributbaserad behörighetskontroll (ABAC): beslut baseras på flera attribut hos användaren, resurserna och kontexten (tid, plats, risk). Ger stor flexibilitet och skalbarhet i komplexa miljöer och möjliggör dynamiska policymanagement.

I praktiken används ofta hybridlösningar som kombinerar flera modeller och policyverktyg. Implementeringar kan stödjas av ACLs, capabilities eller policybaserade motorer och språk som t.ex. XACML.

Valet av modell påverkas av säkerhetskrav, regulatoriska krav, organisatorisk struktur och systemets komplexitet. God praxis innefattar minimering av privilegier, tydlig dokumentation och kontinuerlig översyn av behörigheter.