baseenhet

Baseenhet är en grundläggande måttenhet i ett enhetssystem som används för att definiera andra storheter. En baseenhet representerar en specifik dimension, till exempel längd, massa eller tid, och utgör byggstenen för att konstruera avledda enheter. I det internationella måttenhetssystemet SI finns det sju baseenheter: meter (m) för längd, kilogram (kg) för massa, sekund (s) för tid, ampere (A) för elektrisk ström, kelvin (K) för temperatur, mol (mol) för mängd substans och candela (cd) för ljusstyrka. Dessa enheter används som utgångspunkt när andra storheter definieras eller räknas om.

Sedan 2010-talet har basen inom SI definierats genom fixerade värden av fundamentala konstanters, vilket ger stabilitet över tid. Exempelvis definieras meter som ljusets färdresa i vakuum under en viss tidsperiod; kilogram definieras genom Plancks konstant h; sekund definieras genom cesium-133s hyperfina övergångs frekvens; ampere definieras genom elementarladdningen; kelvin definieras genom Boltzmanns konstant; mole definieras genom Avogadros konstant; candela definieras genom referensljusstyrkan för ljus vid en given frekvens. Genom dessa definitioner kan avledade enheter byggas genom kombinationer av baseenheter.

Avledade enheter används ofta i praktiken, till exempel newton (N) som kg·m/s², joule (J) som kg·m²/s² och watt (W) som kg·m²/s³. Baseenheter utgör grunden för måttenhetssystemets konsistens och jämförbarhet över tid och rum.