basebandfrekvensområdet

Basebandfrekvensområdet avser det frekvensspektrum som upptas av en basbandsignal, det vill säga en signal som sänds utan någon tydlig bärare. Det sträcker sig vanligtvis från 0 Hz och upp till den övre gräns som signalens bandbredd kräver eller som kan utnyttjas av kanalen. Eftersom det inte finns någon bärarvåg finns informationens frekvensinnehåll direkt i frekvensdomänen.

Jämfört med passbandsignaler som är modulerade till en bärare och har energi centrerad kring en mittfrekvens, är basbandsignaler nära 0 Hz. För att sända basband krävs ofta att kanalen stödjer lågfrekventa komponenter; i praktiken innebär det ofta AC-koppling för att blockera DC och undvika baseline wander i mottagaren.

Användningar av basbandfrekvensområdet inkluderar basbandskommunikation i kopparnätverk och andra system där signalen överförs utan RF-modulation. Exempel är traditionell lokala nätverk och annat digitalt eller analogt kommunikationsutrustning där data sänds direkt över kabel utan en central bärare. Basbandsöverföring kan vara enkel att implementera men är känslig för lågfrekvent brus och drift i DC-nivåer.

Tekniska aspekter och samband till andra begrepp: vid digital basbandskommunikation bestäms bandbredden av den högsta frekvenskomponenten i signalen, och enligt Nyquists samplingsteorem krävs en samplingsfrekvens minst 2B för att undvika aliasing. I praktiken hanteras lågfrekvent brus och DC-offset med lämpliga kablar, kopplingar och filtrering.