ballastutbytesstandarder

Ballastutbytesstandarder avser de regler och kriterier som styr hur ballastvatten som används i fartygs ballastsystem får bytas ut och behandlas för att förhindra spridning av marina organismer mellan olika ekosystem.

Det internationella ramverket utgörs av International Maritime Organization (IMO) Ballast Water Management Convention (BWM Convention) från 2004. Konventionen innehåller två centrala standarder: D-1, som reglerar ballastvattenutbytets metod, och D-2, som fastställer prestandakraven för ballastvattenbehandling. Konventionen trädde i kraft 2017 och har implementerats av ett stort antal länder och fartyg. Den kräver att fartyg har en Ballast Water Management Plan och ett Ballast Water Record Book samt att inspektioner kan genomföras vid hamn.

D-1 är en metodstandard som i huvudsak kräver att fartyget genomför vattenutbyte i öppet hav där det är säkert och möjligt, ofta i undvikande av kustområden och specifika djupkrav där så krävs. D-2 är en prestationsstandard som kräver att ballastvattnet behandlas ombord så att mängd och livskraftiga organismer hålls under fastställda gränser genom användning av ballastvattenbehandlingssystem eller likvärd teknik och procedurer.

Efterlevnad övervakas genom att fartyg utrustas med Ballast Water Management-planer och loggböcker, samt att provtagning och inspektioner genomförs av klassificeringssällskap och portstatskontroll. Ballastutbytesstandarder syftar till att minska spridningen av invasiva marina arter och skydda vattenmiljön.