avtalsprinciper

Avtalsprinciper är de övergripande normer som styr hur avtal uppstår, tolkas och genomförs inom svensk rätt samt i civilrättsliga traditioner. De fungerar som vägledande principer för domstolar, lagstiftare och jurister när det saknas eller jämkas bestemmelser i ett avtal eller när olika intressen ska vägas mot varandra. Principerna hämtas från lagstiftning, rättspraxis och oskrivna rättsregler och syftar till rättssäkerhet, förutsägbarhet och rättvis kompromiss mellan parterna.

Bland avtalsprinciperna brukar två grundläggande teman ofta nämnas: frihet att avtala och avtalsbundenhet. Frihet att avtala innebär att parterna i stor utsträckning kan forma villkoren själva, så länge de följer lag och allmänna rättsprinciper. Avtalsbundenhet, ofta uttryckt som avtal ska hållas, betonar att parterna har ett ansvar att fullfölja sina åtaganden. Andra centrala principer är god tro och rimlighet i hela avtalsprocessen samt i avtalets genomförande, vilket innebär att parterna ska agera i ärlighet och inte missbruka rättsliga asymmetrier. Proportionalitet och rimlig hänsyn till parternas önskemål och omständigheter är också vanliga inslag.

Tolkning och tillämpning av avtal betonas genom principer om saklig tolkning, avtals syfte och rimlig handelsbruk. Vid osäkerhet används normalt de ordalydelser som finns, i förening med syftet med avtalet och parternas tidigare beteende. Regress, skadestånd och andra rättsmedel regleras sedan av allmänna rättsprinciper samt specifik avtals- och konsumentskyddslagstiftning som påverkar hur kontrakt skyddas i praktiken.