avfallsutsläppen

Avfallsutsläppen avser de utsläpp av gaser och andra föroreningar som uppstår i samband med hantering, transport och behandling av avfall samt vid deponering. Denna kategori omfattar främst växthusgaser som metan och dikväveoxid som bildas vid biologisk nedbrytning av organiskt material, samt koldioxid och andra ämnen som frigörs vid förbränning och olika processer i avfallshanteringen.

Huvudsakliga källor är deponier, avfallsförbränning och biologisk behandling av avfall samt hantering av avloppsvatten och slam. Deponier producerar metan genom anaerob nedbrytning, vilket kan läckas ut om inte gas fångas upp. Förbränning av avfall resulterar i utsläpp av koldioxid och luftföroreningar som NOx och vissa organiska föreningar. Biologisk behandling som kompostering och anaerob nedbrytning frigör också metan och luktämnen, särskilt om gas fångas upp och används till energi. Avloppsrening bidrar till metanutsläpp och andra emisjoner beroende på teknik och behandling.

Mätning och rapportering av avfallsutsläpp sker ofta i koldioxidekvivalenter (CO2e) över livscykeln och enligt nationella eller internationella vägledningar. Utvecklingen över tid påverkas av mängden och sammansättningen av avfall, teknisk infrastruktur, infrastruktur för energiåtervinning och policyer som uppmuntrar återvinning, biologisk behandling och gasåtervinning.

Åtgärder för att minska avfallsutsläppen inkluderar avfallsprevention, sortering och återvinning, ökad användning av anaerob digestion för biogas, effektiv gasåtervinning vid deponier och energiåtervinning vid förbränning samt förbättrad rening av avloppsvatten. Politisk ramverk och ekonomiska styrmedel, som omfattar cirkulär ekonomi och stöd för nya tekniker, spelar en viktig roll för att minska utsläppen i avfallssektorn.