avböjningen

Avböjningen är en term inom grammatik och lingvistik som beskriver processen eller resultatet av att ta bort eller neutralisera ett ords böjningsändelser för att nå dess grundform eller lemma. Begreppet står i kontrast till böjning, där ordet får olika ändelser beroende på grammatiskt sammanhang. Avböjningen är särskilt relevant vid lexikonarbete, ordstamsanalys och dataarbete där olika böjningsformer behöver jämföras utifrån en gemensam stam.

Inom historisk och teoretisk lingvistik används avböjningen för att beskriva hur språk över tid förlorar kasus-, tempus- eller pluraländelser och därmed blir mer analytiska. I modern språkbehandling används avböjningen i lemmatization och stemming för att omvandla olika böjningsformer till samma lemma, vilket underlättar sökningar, informationshämtning och språkanalys.

Exempelvis kan olika böjningsformer av svenska verb som tala, talar, talade och talat avböjas till lemman tala. På samma sätt kan substantiv som kattens avböjas till katt. Avböjningen används även i ordböcker, lexikonprogram och textanalysverktyg för att koppla varje form till dess grundform, vilket förbättrar igenkänningen och jämförbarheten i språkliga data.

Generellt är avböjningen ett verktyg för att hantera morphologisk variation i språk, särskilt i sammanhang där det är viktigt att identifiera korrekta rot- eller grundformer i lexikon och corpusarbete.