asylansökningar

Asylansökningar är formella begäran om internationellt skydd som görs av personer som inte kan återvända till sitt hemland på grund av en välgrundad fruktan för förföljelse eller allvarliga hot mot deras liv eller frihet. Skyddet regleras bland annat av Flyktingkonventionen från 1951 och dess protokoll från 1967 samt av nationell rätt. Utöver skyddspotential kan sökanden i vissa länder få subsidiärt skydd eller humanitärt skydd.

I praktiken lämnas ansökan in hos den relevanta migrationsmyndigheten. Handläggningen kan innefatta registrering, intervju, inlämnande av bevis och översättningar. I EU används Dublinförordningen för att avgöra vilket medlemsland som ansvarar för prövningen. Under handläggningen kan sökanden få boende, ekonomiskt stöd och tillgång till tolk.

Bedömningen görs på individuell basis och grundar sig i risken för förföljelse enligt de grunder som Flyktingkonventionen anger samt behov av skydd enligt subsidiärt eller humanitärt skydd. Myndigheterna granskar livsfara, risker vid återvändande samt tillgång till uppgifter om landet. Beslut kan vara beviljande eller avslag och kan överklagas till domstol eller annan rättsinstans.

Om asyl beviljas får den sökande vanligtvis uppehållstillstånd, rätt till arbete, vård och ofta familjeåterförening. Vid avslag kan överklagande ske och i vissa fall kan temporärt skydd eller ny prövning komma i fråga. Utvisning kan följa om överklaganden misslyckas eller skyddet mister sin giltighet.

Statistik över asylansökningar samlas av internationella organ som UNHCR och nationella migrationsmyndigheter. Antalet ansökningar varierar mellan år och beror på konfliktläget i världen, med särskild uppmärksamhet på utsatta grupper som ensamkommande barn och personer som riskerar könsbaserat våld.