arsenikbaserade

Arsenikbaserade föreningar är ämnen som innehåller arsenik (As) i sin kemiska struktur. De omfattar oorganiska föreningar som arsenater (AsO4^3−) och arseniter (AsO3^3−), samt organiska arsenikföreningar och mineraler som arseniksulfider. Föreningarna uppträder i olika oxidationstillstånd, främst As(III) och As(V), vilket styr deras kemiska beteende och toxicitet. Många arsenikbaserade föreningar är mycket giftiga, och toxiciteten varierar beroende på kemisk form och miljö.

Vanliga exempel inkluderar arseniktrioxid (As2O3), olika arsenat- och arsenitföreningar, samt sulfider som realgar (As4S4) och orpiment (As2S3). Organiska arsenikföreningar visar stor variation i toxicitet; vissa förekommer naturligt i livsmedel och anses mindre giftiga, medan andra används i läkemedel eller bekämpningsmedel och kan vara mycket farliga.

Användningar och historik: Arsenikbaserade ämnen har varit vanliga i bekämpningsmedel och träskyddsmedel, i pigment och i vissa legeringar. Inom elektronik används arsenik som dopant i galliumarsenid (GaAs) och andra arsenikbaserade halvledare för höga frekvenser och optoelektronik. Medicinsk användning har varit viktig historiskt (till exempel salvarsan som tidigt behandling mot syfilis); arseniktrioxid används fortfarande i behandlingen av akut promyelocytisk leukemi i vissa regimer.

Säkerhet och reglering: Många arsenikbaserade föreningar är miljö- och hälsopåverkande. Långvarig exponering är kopplad till cancer och andra hälsoproblem. Hantering regleras av arbetsmiljö- och livsmedelslagstiftning samt vattenkvalitetsnormer; särskild sanering och avfallshantering krävs vid rivning eller användning av sådana föreningar.