antifibrinolytiskt

Antifibrinolytiskt är ett begrepp som används i medicinsk terminologi för att beskriva substanser eller läkemedel som hämmar fibrinolys. Fibrinolys är den biologiska processen där fibrin, ett protein som bildas under blodkoaguleringen, bryts ner med hjälp av enzymer såsom plasmin. Genom att förhindra denna nedbrytning stabiliseras blodproppar och minskar tidiga blödningstendenser, särskilt vid kirurgiska ingrepp eller allvarliga blodförlusthändelser.

Handikappande mekanismen hos antifibrinolytiska medel liknar ofta antagonism mot plasmin eller dess aktiva form. Vanliga läkemedel inkluderar tranexamsyra och aminocaproinsyra, vilka är strukturäta del av gemensamma föreningar. Tranexamsyra fungerar genom att konkurrera med fibrinogen för transglutaminase-området, vilket hindrar plasmin‑bindning, medan aminocaproinsyra agerar som en direkt plasmininhibitor. Dessa föreningar är ofta tillgängliga i olika former, inklusive oral, intravenös och intravenös lätta injektioner.

Indikeringar omfattar blodingeniösa rutiner, kirurgiska begränsningar eller traumatiska stötar där blödning skall kontrolleras. Mer specifikt används de i hjärnkirurgi, ortopedisk operation, gastrointestinal blödning och behandlingen av hemoragi vid vissa blodtillstånd. Kliniska studier visar att användning av antifibrinolytika minskar behovet av blodtransfusion och förbättrar ett pacervering av operativa resultat.

Kroppens reaktion på behandlingen kan skilja sig och vissa biverkningar inkluderar dåliga njurfunktion, djup ventrikulär trombo, blodpropp i lungorna samt huvudvärk. Därför är det viktigt att urätta patientdata och motsvarande dinjuktion med nivåer av risk‑faktorer för trombos och njurfunktion innan administrering. Det är också klokt att ansöka om individuell risk‑bedömning, såsom motverka ett prognosrisiko vid applicering i hemorragiska tillställningar.