anestesimetoder

Anestesimetoder är olika sätt att skapa bedövning och/eller medvetandeförlust inför medicinska ingrepp. De delas vanligtvis in i generell anestesi, regional anestesi, lokalanestesi och sedering/övervakad anestesi.

Generell anestesi innebär att patienten upplevs som helt frånvarande medveten och utan smärta under hela ingreppet. Den uppnås med intravenösa och/eller inhalationsanestetika, ofta i kombination med analgetika och muskelavslappnande medel. Airway management med endotrakeal tub eller laryngeal mask används hos många patienter. Patientövervakning sker kontinuerligt under ingreppet.

Regional anestesi avser blockering av nervsignaler i ett större område utan att patienten förlorar hela medvetandet. Den delas ofta in i neuraxial anestesi (spinal eller epidural) och perifera nervblockader. Vanliga lokalanestetika är lidokain, bupivakain och ropivakain. Neuraxial anestesi används bland annat vid buk- och bäckenoperationer samt för arbets- och förlossningssmärtlindring. Regionala tekniker kan kräva sedation och kan ge biverkningar som hypotension eller, mycket sällan, nervskada eller infektion.

Lokal anestesi innebär bedövning av endast det område som opereras, vanligtvis genom infiltration eller applikation av lokalanestetika nära operationsområdet. Den används för mindre operationer och tandingrepp och kan kombineras med vasokonstriktorer för längre effekt.

Sedering och övervakad anestesi innebär att patienten avsaktas men inte nock medvetenhet, oftast vid mindre ingrepp eller diagnostiska procedurer. Risker inkluderar andnings- och cirkulationspåverkan samt behov av övervakning.

Inom anestesi används ofta multimodala strategier och noggrann för- och eftervård för att minska risker och förbättra smärtlindring och återhämtning.