ambulanser

Ambulanser är fordon utrustade för prehospital vård och transport av patienter till sjukhus. De är en central del av akutsjukvårdens räddningssystem och används för att ge snabb medicinsk bedömning, livsuppehållande behandling och säkrare transport av personer med akut sjukdom eller skada.

Utrustningen i ambulanser varierar beroende på land och tjänst, men vanligen inkluderar den en bår, immobiliseringsverktyg som ryggbräda och halskrage, defibrillator/monitor, syrgas och respiratorutrustning, intravenösa infarter samt läkemedel enligt lokala riktlinjer, samt kommunikations- och övervakningsutrustning.

Personal består oftast av sjuksköterskor med specialutbildning i prehospital vård eller legitimerade paramediciner, samt ambulanssjukvårdare. Antalet medarbetare per fordon varierar; i många ländersystem delas uppdrag mellan en eller två medarbetare. I vissa länder finns läkare med i besättningen på särskilda enheter eller vid särskilda uppdrag (t.ex. trauma eller luftambulanser).

Ambulanser används efter larm via akutsystemet, vanligtvis genom 112 i EU-länder. Räddningstjänst och ambulanscentral bedömer behovet av snabb ambulans, prioritering och platsval för transport. På plats tillhandahåller personal vård och stabilisering innan patienten transporteras till lämpligt sjukhus. Vid vidare vård kan ambulansen överlämna patienten till sjukhuset.

Typer av ambulanser inkluderar landbaserade ambulansfordon av standardtyp för allmän vård, trauma- och specialutrustade ambulanser för specifika uppdrag samt luftambulanser (helikoptrar eller små flygplan) som används när terräng eller avstånd gör marktransporter orealistiska.

Historiskt utvecklades ambulanser från hästdrivna fordon till motorfordon i början av 1900-talet. Idag regleras deras standarder och utrustning ofta av regionala och nationella myndigheter, med krav på utbildning, utrustning och interoperabilitet med övriga delar av EMS.