alkylkedja

En alkylkedja är en kolvätekedja som bildas när ett väteatom avlägsnas från ett alkan och därigenom fungerar som en substituent i andra molekyler. För en rak kedja med n kolatomer har alkylkedjan generellt formeln CnH2n+1 (förgrenade kedjor har samma empiriska formel men olika struktur). Alkylkedjor används ofta som delar av större föreningar och som radikala byggstenar i organisk syntes.

Alkylkedjor kan vara raka (n-alkyl) eller grenade. Vanliga exempel är metyl, etyl, n-/isopropyl samt n-/tert-butyl. Namnformen används ofta tillsammans med resten av molekylen, till exempel metyl-, etyl-, propyl- eller butylgrupper som substituenter. I kemisk nomenklatur betecknas de vanligtvis som R- eller som substituenter kopplade till en större kärna.

Användning och betydelse inkluderar att alkylkedjor förekommer i många funktionella grupper som alkoholer, etrar, estrar och aminer. Längden och grenningen hos kedjan påverkar molekylens fysikaliska egenskaper och därigenom retentions- och löslighetsbeteende i olika lösningsmedel.

Fysiska egenskaper påverkas av kedjelängden: längre kedjor ger högre kokpunkt och större fettlöslighet, medan grenade kedjor packas sämre och ofta har lägre kokpunkter än raka kedjor av samma längd. Små alkylkedjor är i allmänhet mer vattenlösliga än längre kedjor, men övergåenden till vattenlöslighet minskar snabbt med ökande kolantal. Alkylkedjor i sig är vanligtvis relativt oreaktiva jämfört med funktionella grupper; kemiska reaktioner sker oftast vid gruppen eller vid särskilda positioner längs kedjan, till exempel substitution eller radikalreaktioner.