alkalinisering

Alkalinisering är processen att höja ett ämnes eller systems pH mot det basiska området. I vattenlösningar innebär det ofta att öka halten av baser, såsom karbonat- eller hydroxidjoner, eller att neutralisera fria syror. Alkalinitet beskriver vätskans förmåga att motstå sänkning av pH när syra tillförs och beror främst på närvaron av karbonat-, bikarbonat- och hydroxidjoner.

Inom kemi och industri används alkalinisering för att uppnå önskat pH, reglera buffertsystem och stabilisera kemiska reaktioner. Miljö- och jordvetenskapen ser ofta alkalinisering i samband med jordens pH-justering eller vattenbehandling: kalk eller dolomit används för att höja jordens pH i surt jordbruk och kalibrera vattenkvaliteten för djur- och växtliv samt för att underlätta reningsprocesser.

Inom jordbruket påverkar alkalinisering näringsämnens tillgänglighet i jorden; för högt pH kan minska tillgången på vissa mikroelement, medan ett kontrollerat pH-område främjar växttillväxt. I vattenbehandling används alkalisk tillsats för att reglera pH, skydda vattenlevande organismer och underlätta rening.

Medicinskt kan alkalinisering syfta på att höja kroppens eller kroppsvätskors pH vid vissa tillstånd, ofta genom administrering av natriumbikarbonat eller bikarbonatinnehållande lösningar. Detta kräver noggrann övervakning eftersom felaktig alkalinisering kan orsaka elektrolytobalanser eller alkalos. Urinalkalinisering kan också användas för att påverka stenbildning eller läkemedelsupplösning i urinvägarna.

Sammanfattningsvis är alkalinisering en bred term för att öka pH i ett system genom tillsats av baser eller borttagning av syror, med tillämpningar i kemi, miljö, jordbruk och medicin.